dagen den 28 juni
Så kom den, dagen jag väntat på. Vaknar med ett leende men ändå något nervöst, vill fort se vad det råder för väder ute! Efter samtal med gratulationer på min födelsedag visar det sig vara molnigt. Och så fortsäter morgonen med väderlekskoll på högsta nivå, ska jag få hoppa fallskäm eller inte på MIN födelsedag!? Jag vet inte.. timmarna går och till slut ringer jag o kollar med klubben och då säger han, visst kom hit bara, vi hoppar för fullt här! Trots mörka moln och en liten enstaka regnskur bortåt där jag bor. Jag blev överlycklig!! Måste packa ner det jag ska ha med mig, ringa många samtal! Klockan går fort och jag är ännu mer taggad, nervös och fattar inte riktigt att jag ska få hoppa! På vägen ner, hämta upp Sussie, Chloe och Anneli, kör fort, kör galet av upprymdhet! När vi nästan är framme vid plats. När jag ser klubben där ute på gräsmattan hålla på med sina fallskärmar, uppslukas jag av endorfiner, jag är så jäkla lycklig! Taggad taggad och åter taggad.. huh hihi, hur taggad kan man bli!?
Anmäld sätter vi oss på gräsmattan, vänner och släkt har kommit för att titta. Jag är superglad för det! Ni är bäst! Mörka moln om ännu mer mörka men det gör inget för det är en fin dag trots!
Efter en liten stund var det dags för en genomgång och på med overall och mössa. Åh, vad spännnade!! Sen var det dags! Vi åker upp ett gäng på ca 7 st som ska hoppa och därtill några fotografer. Eftersom jag sitter ytterst och vid dörren ska jag hoppa FÖRST!? FÖRST tänker jag..... ohlalaaa...! 2000 meter upp efter ca 10 min, DET känns jättehögt och vi ska upp 2000 meter till!!?
Uppe på rätta höjden, bland molnen, det är lååååångt ner! Här ska jag hoppa av, destination MARKEN nästa!? Vi sätter oss på kanten, öppen dörr mitt uppe i luften! Herregud är detta sant, jag sitter på kanten i ett flygplan på väg och ska hoppa på 4000 meters höjd! Ja det är sant! När han knackar mig på axeln är det dags och vi lutar oss utåt och där mitt i det fria är vi i ett fritt fall neråt, jag vet inte hur fort det går men det går undan! Det är läskigt! Jag är spänd, fokuserad och hjärtat slår i 700! Det är mycket att ta in sådär på engång! Men jag är lycklig! När vi är ca 1500 meter över marken väcklar han ut fallskärmen och där råder ett faktum. Kan man njuta mer än det här? Är det här livet? Ett lugn råder, tystnaden är vacker, allt är fantastiskt! Är det såhär fåglarna har det vill jag vara en fågel i mitt nästa liv!
Vill tacka http://www.fallskarmscenter.se/ för en superdag på Hässlö!
Tack för en fantastisk dag och kväll, den bästa av dem alla!
Många kramar
Camilla
om jag är nöjd...? Huh... mer än någonsin..
