cdn.blogg.se

Jag har glömt bort hur det är att ha feber. Jag fick riktigt känna på det för några timmar sedan och fy sjutton vad jobbigt det var. Jag kan inte ligga still när jag väl har det, mina ben splattrar hit och dit och  mina fötter gnider i lakanet, jag vrider och vänder på mig fram och tillbaka, sitter slutligen upp och gungar fram och tillbaka och det är skönt, det lindrar för stunden. Men frossan gör ont i hela kroppen, ända in i benmärgen och man undrar vad man gjort för att förtjäna detta!? Ibumetin för febern men för smärtan tog jag något mer starkare, till slut somnar jag så skönt och nu mår jag lite bättre. Jag önskade jag orkade köpa en pizza och hyra en film men orken finns inte, jag får helt enkelt ta det imorgon!

Det är ganska roligt hur fort man kan bli sjuk egentligen, hur fort det slår till liksom... kände mig lite trött under dagen, åker till jobbet och där blir det ännu värre, åker hem och där står man i hallen och känner hur frossan riktigt kommer. Jag tar febern och det visar sig att jag har 38.6 det var bara att decka totalt, ge upp allt och låta det komma... värsta timmarna på bra länge!! Återstår att se hur jag mår imorgon.

Mitt fotande går sådär, synd men det kommer...
den som väntar på nåt gott ni vet =)

Nu ska jag smyga ut i köket och titta vad som finns att äta!

Kram Hej, må så gott!

Snöplask är inte precis min dröm till snö men man får väl finna sig i det. Det är så det ser ut nu, liksom.. slaskigt och grått! Tidvis så hoppas jag att det blir massa snö fast mer behagligt, sandat, sol och plogat så att snön ligger högt i dikena och på vägkanterna.. det är mysigt!

Idag har jag simmat efter att ha slutat lite tidigare på jobbet. Underbart, man ju får lite mer gjort då! Det kändes hur skönt som helst iaf! Sträckan vart på 1,5 km och bastun var mer än välkommen! I relaxen därefter tog jag med min pocket jag nyss börjat läsa, "Allt för min syster" av Jodi Picoult.

Jag har verkligen hittat en bok jag verkligen vill läsa. Det är nästan så att jag längtar hem till boken, liksom! Var jag än befinner mig! =) Jag har den i mina tankar hela tiden, undrar vad som händer sen, där jag sista slutade att läsa liksom. 

Boken handlar om en familj där ena dottern drabbas av en ovanlig typ av leukemi bara några år gammal. Lillasystern som är en "designer baby" i syfte att hjälpa sin stora syster till att överleva(genom perfekt genetisk matchning) får nog, 13 år gammal och bestämmer sig för att stämma sina föräldrar för rätten till sin egen kropp. Hon var bara några minuter år gammal då hon för första gången donerade friskt blod till stora systern. Och sen har det pågått sådär i hela hennes 13-åriga liv. Ge blod hit och dit, sjukhussystrar som håller fast henne och måste sticka nålar i henne, blåmärken och intensiva värk i benen efter att donerat hennes benmärg, injektioner som ska sätta fart på hennes produktion av stamceller osv.

Hon känner sig som en reservdel till systern eller som hon själv säger i boken "Det faktum att det enda skälet till att jag föddes var för att bli skördemaskin till min syster". 

Jaaa, jag har inte hunnit så långt men jag känner verkligen för den här boken! Spännande, skrämmande och djupt upprörande.

Onsdagskvällen är skön och jag sitter och funderar lite på mitt fotande som ännu ej har kommit igång, jag har inte haft tid helt enkelt eller tagit mig tid till det. Men jag har lite inspiration när jag sitter och bläddrar i tidningar här hemma. Jag hoppas det blir fotande av i helgen!