cdn.blogg.se

Det är vårt för andra att föreställa sig hur trött man kan vara. Dem flesta frågar och släpper kommentrer som, vad man gör om nätterna, varför man är så trött, vad man äter osv. Alla dem där faktorerna är jag bra på. 
Jag är/har varit extremt trött en tid. Är man så trött som jag är, faller mycket åt sidan, man känner inte igen sig riktigt. Och våren är på intåg och och jag är lycklig över det men inte så jävla pigg som jag borde vara. Jag dras med myomer(muskelknutor) som förvärrar min mens. Mitt blodvärde är lågt och min företagsläkare tycker att jag borde ta ett sköldkörtelprov. Och det ska jag göra också. Det är tråkigt att känna den här tröttheten, den gör en tråkig och jag vill inte känna mig tråkig. Den gör en dåsig och jag vill inte känna mig dåsig heller. Jag vill känna mig pigg, ta en joggingtur, känna mig lycklig över bara att vara. Vara den jag är. En piggare Camilla som skrattar ofta och älskar att vara ute. Jag har dock kommit halvvägs uppåt och jag hoppas snart vara den Camilla jag alltid varit.
En strålande sol på en vacker dag, jag ska ta och äta lite lunch bestående av blodpudding och vitkål. Jag vet... inte värsta smaskens kanske men massor av Järn och det är vad jag behöver för tillfälligt! 

Skönaste vårdaG!

Camilla

på att en dag vara tvungen att ta bort ett liv, ett liv som varit en så nära så länge. Ett liv som man nästan levt i symbios med. Ett liv med många  fnatt, tjat, lek, ilska, glädje, tidspassningar och gråt. Precis som det ska vara. Man känner varandra utantill, släpper in och låter livet få vara en del av en själv.  

Mitt liv blev sjuk. Jag märkte av ett beteende min katt Bubben aldrig haft förut. Ett jam jag aldrig hört förut. Motoriken var inte riktigt som det skulle ibland. Han var klen, låg på samma ställe så mjukt i soffan. Märkte att han aldrig kissade eller gjorde dem behoven. Ett dygn gick och fortfarande inget i kattlådan. Orolig i själen. Tänker tanken, vill inte att det ska vara något jag varit med om förut. Efter att tag sitter han i lådan. Lite kommer ut men det är inte alls som det brukar vara, inte lika mycket. Motoriken som inte vill vara med ibland kommer allt oftare och jag beslutar mig för att ringa veterinären. Kom upp med den, det låter inte bra. Jag åker dit, jätteledsen, min Bubben är sjuk. Undersökningen visar att kissblåsan är full att han inte kunnat kissa ordentligt. Att dem måste tömma den snarast. Att jag också skulle vara beredd på stenar... Ja jag vet, jag har varit där förr.. sett symptomen. Han blir inlagd och efter ett samtal med veterinären innan jag skulle lägga mig, berätta hon att dem hade lyckats klämma ut allt utan att behöva gå in med slang o spola. Skönt tyckte vi, det ser nog bra ut. Mitt hjärta.  

Dagen efter får jag ett inte allt för glatt besked när jag inne på Maxi handlar mat. Han är lika dålig, inga förändringar trots tömningen. Och blodproverna visar skyhöga värden i njurarna, njursvikt.  Allt talar för sig själv, jag visste och dem visste. Han börjar bli gammal också. Tårarna rinner, det gör ont i mitt hjärta. Vill snabbt komma ut från Maxi men bestämmer mig för att ställa mig i kassan och få hem mina varor ändå. Jag lastar av och åker mot strömsholm. Aldrig vill man ta farväl, alltid är det så svårt. Frustrationen är stor och gråten vill aldrig ta slut. När jag väl är framme biter jag ihop, tvingas vänta i väntrummet med alla andra som också är det för vård av alla dess slag. Min tid är kommen efter ca 1 timme. Jag får träffa honom, han verkar lite piggare än han var när jag lämnade honom. Han är glad att se mig och vi är tillsammans för en stund iaf. Vi känns nära och jag är beredd att låta honom somna in. Min kära Bubben, det var du och jag i 12 år tillsammans. Och det hela är över på några sek. Mina tårar droppar på hans ansikte. Mina tårar som förevigt satt sig där för en återförening i ett drömmars land. Där ska vi springa i gräset, kasta kottar, hoppa runt i snön så som du älskar. 

Så kom den, dagen jag väntat på. Vaknar med ett leende men ändå något nervöst, vill fort se vad det råder för väder ute!  Efter samtal med gratulationer på min födelsedag visar det sig vara molnigt. Och så fortsäter morgonen med väderlekskoll på högsta nivå, ska jag få hoppa fallskäm eller inte på MIN födelsedag!? Jag vet inte.. timmarna går och till slut ringer jag o kollar med klubben och då säger han, visst kom hit bara, vi hoppar för fullt här! Trots mörka moln och en liten enstaka regnskur bortåt där jag bor. Jag blev överlycklig!! Måste packa ner det jag ska ha med mig, ringa många samtal! Klockan går fort och jag är ännu mer taggad, nervös och fattar inte riktigt att jag ska få hoppa! På vägen ner, hämta upp Sussie, Chloe och Anneli, kör fort, kör galet av upprymdhet! När vi nästan är framme vid plats. När jag ser klubben där ute på gräsmattan hålla på med sina fallskärmar, uppslukas jag av endorfiner, jag är så jäkla lycklig! Taggad taggad och åter taggad.. huh hihi, hur taggad kan man bli!?

Anmäld sätter vi oss på gräsmattan, vänner och släkt har kommit för att titta. Jag är superglad för det! Ni är bäst! Mörka moln om ännu mer mörka men det gör inget för det är en fin dag trots!
Efter en liten stund var det dags för en genomgång och på med overall och mössa. Åh, vad spännnade!! Sen var det dags! Vi åker upp ett gäng på ca 7 st som ska hoppa och därtill några fotografer. Eftersom jag sitter ytterst och vid dörren ska jag hoppa FÖRST!? FÖRST tänker jag..... ohlalaaa...! 2000 meter upp efter ca 10 min, DET känns jättehögt och vi ska upp 2000 meter till!!?

Uppe på rätta höjden, bland molnen, det är lååååångt ner! Här ska jag hoppa av, destination MARKEN nästa!? Vi sätter oss på kanten, öppen dörr mitt uppe i luften! Herregud är detta sant, jag sitter på kanten i ett flygplan på väg och ska hoppa på 4000 meters höjd! Ja det är sant! När han knackar mig på axeln är det dags och vi lutar oss utåt och där mitt i det fria är vi i ett fritt fall neråt, jag vet inte hur fort det går men det går undan! Det är läskigt! Jag är spänd, fokuserad och hjärtat slår i 700! Det är mycket att ta in sådär på engång! Men jag är lycklig! När vi är ca 1500 meter  över marken väcklar han ut fallskärmen och där råder ett faktum. Kan man njuta mer än det här? Är det här livet? Ett lugn råder, tystnaden är vacker, allt är fantastiskt! Är det såhär fåglarna har det vill jag vara en fågel i mitt nästa liv!

Vill tacka http://www.fallskarmscenter.se/  för en superdag på Hässlö!

Tack för en fantastisk dag och kväll, den bästa av dem alla!

Många kramar

Camilla















om jag är nöjd...? Huh... mer än någonsin..

Första gången jag var med. Jag cyklade ner runt 18.00 till Lögarängen för att på ca 1 timme innan start känna in läget.  Det var kallt och blåsigt! Kanske inte så konstigt eftersom lögarängen ligger vid vattnet.  Men mycket folk och olika arrangemang var det och Peter Siepen, var väl nån slags värd. Strosade omkring där runt i tälten. I ena tältet kunde man vinna en hotellövernattning och andra köpa träningskläder till reducerat pris eller en kopp kaffe i ett annat.

Folk överallt, glada, spralliga och en del också i fokus  och tävlingssugna! Här skulle man ha med sig kameran! Toakön kändes som 500 meter lång men den gick snabbt framåt, inte alls som när man är ute på krogen och tur var väl det. Här är nog nervositeten ett faktum! Träffade på några man kände igen men det var inte många! Fast... det var ju ca 7000 anmälda så... man har säkert missat några ansikten.

Innan start fick jag en sån enorm trötthetskänsla, den bara kom rakt på bara sådär! Jag vart lite nervös eller fan, besviken... jag kan ju inte bli trött nu, nej det går bara inte! Försökte hoppa omkring lite för att hålla igång mig! Uppvärmningen  därefter var gemensam för alla, 7000 tjejer hoppar o studsar med ben och armar åt alla håll, det var lite mäktigt och väldigt roligt!

Jag ställer mig i första ledet och där går startskottet, snacka om rusning! Jag är med där, jag vill inte halka efter liksom!! Den första kilometern är jobbig, det går fort och lite uppför! Sen går det bra nån kilometer till tills en svacka kommer, det går sååååå tungt! Vill bara gå, stum i benen men jag vägrar gå och envist springer jag vidare till nästa svacka och där svär jag för mig själv, fan... Jag vägrar gå, vill bara inte! Och jag gör det inte heller =)  200 meter innan mål går det undan och dem sista stegen in i mål är också tunga men jag sprang mina 5 km, i en av årets hetaste femma som en av mina vänner beskrev det! Japp det har jag gjort och jag gjorde det bra! På tiden 25:08! Nöjd och väldigt skönt!!


(mitt startnr)

Livet går vidare och jag hoppas på nya upptåg snart!

Kram Hej, ha en skön kväll!

Med kaffe i handen efter en dag av massa tvätt känns det skönt o kunna sätta sig ner en stund denna gråtrista söndag. Vart fan tog solen vägen?? Vi behöver ju SOL, vitaminer som gör oss pigga, bah..!?

Jag stod på min balkong och tittade ut mot min katt, snacka om vårkänslor och endorfiner! Med lätta ben och galet intryck tar han liksom sats mot ett träd med bakbenen, studsar ut och bara springer. Tror inte han har någon fokus på vart han ska springa, det bara kommer! Det går fort och det är nästan så att man kan höra hur glad han verkar vara. Värsta vårruset!! Iaf någon som är glad åt vädret!

Jag är inne och inreder min balkong nu till sommaren, det går jättebra men jag vill ha lite japansk inspiration, någon som har tips på bra sidor?? jag hittar iaf ingen bra sida och tro mig, jag har letat! Vill så mycket ha en touch av japanskt även om det bara är ett minsta lilla dekoration som ett teblad.. typ.. eller!?  Jag har iaf sett värsta fina möblerna på Nisses här i Västerås som är japaninfluerade, dem var så himla snygga så när jag stod där vart jag så lycklig även fast jag inte ens har någon tanke på att köpa dem. Bara att se möblerna gjorde mig väldigt exited liksom! Kul tycker jag! Måste dit igen med mina kära kompisar och höra vad dem tycker! Rött och svart var färgerna iaf! =)

Nu är det snart dags för vårruset för min del, bara Måndag kvar och sen så! Ska bli jätteroligt! Har tränat bra i ett par månader nu men just nu är jag nog i en liten svacka så jag håller mig på lite vila. Det är man väl värd iaf!? 5 km, jag hoppas det blir en bra tid! Om man nu kan kräva det, det kommer ju förstås vara mycket folk där!  Jag är redo iaf trots min lilla svacka!

Japanskt vill jag ha!

(D är Robin Hood jag vill haaa...) Eh... !?

Nä nu ska jag gå och vila en liten stund, sen blir det kanske en film!

Ha det gott och trevlig kväll

Camilla

Äntligen fredag och en hel arbetsvecka till ända och det känns så skönt. Vem vill jobba när det råder så många soliga timmar ute?? Nä, ut och fika med någon ni tycker om, gå ut i skogen, ta med kameran, gör vad som helst, sitt inte inne! Finns det någon som gör det i sånt här väder tro?

Jag har tagit steget in i det här ruset man får när man t ex motionerar. Det fullständigt pumpade lyckliga ENDORFINER i min kropp efter att jag varit ute o joggat i spåret (även om det bara är 5 km just nu). Om det så beror på att våren är kommen vet jag inte riktigt men det är väl inte helt omöjligt va!? I alla fall så är jag väldigt nöjd med mig själv att jag i spåret finns, ganska ofta och där vill jag nog vara länge om det ska kännas på det här sättet! =) Mer värme på väg i veckan och jag riktigt längtar ut! Att springa vårruset låter för mig självklart och det kommer jag göra den 20 Maj! Roligt ska det bli! Och du, jag ÄLSKAR VÅREN!! =)
Den 1:a augusti har jag ett längre mål och det är att springa 1 mil!

Visste ni förresten att i en studie har det visat sig att effekten av endorfin, mätt i mg morfin injicerat intravenöst, att 45 minuter högintensiv löpning gav samma effekt mätt i smärthämning vid termisk provokation, som vid injicering av 10 mg morfin.

I just denna stund råder en ganska lugn och samlad stämning i Mig. Skön musik strömmar ut från mina högtalare och jag är på väg, någonstans i mellanlandet befinner jag mig. Var, ska jag snart ta reda på.

Kvällens skönaste låt Leona Lewis - The first time i ever saw your face

Ta väl hand om Er.

KAPTEN
- Vill du inte spela litet för mig?

ALICE
- Vad skall jag spela?

KAPTEN
- Vad du vill!

ALICE
- Du tycker inte om min repertoar!

KAPTEN
- Och du inte om min!

ALICE
- Vill du, att dörrarna ska stå uppe?

KAPTEN
- Om du så önskar!

ALICE
- Låt dem stå, då! ...  Varför röker du inte?

KAPTEN
- Jag börjar inte riktigt tåla stark tobak.
ALICE

- Rök svagare, då! Det är ju din enda glädje, du kallar.

KAPTEN
- Glädje! Vad är det för slag?

ALICE
- Fråga inte mig? Jag är lika okunnig som du! ... Vill du inte ha din whisky än?

KAPTEN
- Jag skall dröja litet! ... Vad har du till kvällen?

och så börjar det, denna härligt bittra historien om Edgar och Alice.
Jag har varit på min andra teaterföreställning i hela mitt liv och jag är uppslukad av Dödsdansen av August Strindberg. Stina Ekblad gav mig gåshud, vilken karisma! När jag tänker efter på alla filmer eller tv framrädanden hon har gjort så har jag nog alltid tyckt det även fast jag inte tänkt på det som jag gör nu när jag fick se henne live. Riktigt bra är hon! Alla var väldigt imponerande! Kul!
Föreställningen gick på Dramaten och det var en väldigt speciell känsla att vara där, så vackert liksom! Man ville inte gå därifrån när det var slut. Mycket applåder och det var sista föreställningen. Innan jag glömmer det... ljuset, LJUSET! Scenografen har skapat ett imponerande och en urskicklig ljussättning, såååååå vackert och stilfullt! Det går inte att beskriva, det måste bara ses! Mer teater tiil folket säger jag bara! =)
Tack för en väldigt speciell kväll Fredrik.

kvällens låt Hercules and loveaffair - blind

Livet rullar vidare, ibland alldeles för fort..
tack och godnatt

Camilla